09 okt Jag är bara en Yogalärare
Denna artikel skrev jag för länge, länge sedan. Men jag ser den fortfarande som aktuell för att beskriva hur det är att vara yogalärare och kärnan av vad yoga är.
Jag mår som bäst när jag kommer tidigt till yogastudion. När jag hinner dricka en kopp Yogite, tända ljus, sätta på min favoritmusik och rulla ut yogamattan. Jag tar ett djupt andetag och sträcker ut i min ensamhet. Landar i stunden innan mina elever kommer.
Yogaklassen blandas av välbekanta och nya ansikten. Några har yogat med mig i många, många år nu och de har blivit goda vänner. Andra är helt nya. De nya utstrålar en viss osäkerhet precis när de kommer, men väldigt snart sitter de tryggt på yogamattan och vågar slappna av.
Jag jobbar med yoga på heltid sedan 2010. Jag bär inte dyra yogakläder eller har någon flashig yogamatta. Visst skulle jag tycka att det vore lite kul, men det passar inte mig just nu, mitt i familjelivet. Istället blir det bekväma, hållbara kläder tillsammans med min gamla vapendragare till matta som har flängt med mig land och rike runt på diverse yogautbildningar och retreats.
Jag är varken smal eller så där enormt vig som man kanske kopplar ihop en yogalärare med. Jag kommer aldrig kunna göra de där smidiga flödena du kanske har sett på YouTube. Men jag kan göra positioner med närvaro och full andning. Och jag kan lära ut dem till dig.
Jag bjuder på mig själv under klasserna, tar upp de mänskliga svårigheterna som vi alla möts av, både i livet och på yogamattan. Och du ska bara veta hur många gånger jag kommer att säga fel. Höger blir vänster, foten blir låret och nu och då tappar jag bort mig och bryter ihop av skratt. Sådan är jag. Mitt ansikte har förändrats under åren. Jag har spår runt ögon, mun och i pannan. Jag kallar dem avtryck av livet. Högst troligt kommer jag också visa några valkar på magen när jag demonstrerar en vridning. Men så har jag också haft två bebisar i magen och tiden räcker inte riktigt till just nu. Jag försöker vara nöjd med det jag har. Vill du också vara nöjd med dig själv tillsammans med mig?
Jag ärar mina fötter varje gång jag ställer mig på yogamattan. Fötterna som är basen till så många positioner. Och de bär mig framåt i livet. Ändå blir de så ofta bortglömda. Instängda i skor och strumpor större delen av tiden. På yogamattan får tårna spreta fritt. Jag tvättar alltid mina fötter innan klasserna, det är en del av min ritual. Och lite nagellack gör mig glad. Jag kommer titta på dina fötter under klasserna men inte för att bedöma din pedikyr. Jag är mer intresserad av fotens placering så att du får rätt grund att bygga din position ifrån.
Jag kommer också se din stelhet i höften, det bråkande knät eller dina spända axlar. Jag dömer inte, utan kan lägga in dina begränsningar i mitt undervisande så att jag ger alla en säker träning. Och kan påminna dig om att du yogar på eget ansvar. Känn in – det är din kropp!
Jag kommer att få se dig skratta, svettas och utvecklas. Jag kommer få se dina tårar och emellanåt berättar du vad som händer. Vad du än säger stannar det hos mig. Alltid.
Jag kommer ha sämre dagar. Jag ser trött ut ibland och det är jag troligen. Som egen företagare med två yngre barn så blir det svårt att få ihop livspusslet. Men jag kommer till klassen för att ge dig mitt allra bästa och det gör jag, varje klass!
Jag är alltså yogalärare men kommer alltid att fortsätta vara en yogaelev. Det finns så fantastiskt mycket kvar att lära. Jag har ingen guru och vill inte heller ha någon… Istället har jag fantastiska lärare och kollegor som inspirerar mig. Och du som kommer på mina klasser är också min lärare. Jag suger in vad du gör, säger och andas i varje klass.
Med allt jag har lärt mig genom åren kan jag hjälpa dig att må lite bättre, andas lite lättare och guida dig till närvaro. Men jag kommer inte vara din guru och ge dig svaren. För svaren finns inuti dig.
Så jag är bara en yogalärare. Så långt ifrån felfri som man kan bli. Men jag älskar yoga och jag hoppas på att kunna sprida yogans budskap till den som vill:
”Du är perfekt precis som du är.”
//Angelica
